Grodan och timingen

För cirka 50 år sedan jobbade jag med studier av sinneskapacitet, främst synsinnet, omvärldsuppfattning och individutveckling hos fåglar. Försöksdjuren var duvor och hönsfåglar som har olika strategier för att få så många överlevande avkommor som möjligt. Hönsfåglar får ofta många kycklingar som ganska snart lämnar boet och söker mat själva under hönans ledning. Dödsrisken är relativt stor. Duvorna får två ungar som ligger kvar länge i boet och matas av båda föräldrarna. De investerar mer i varje unge och utvecklingen tar tid och sinneskapaciteten ökar gradvis. När ungarna lämnar boet klarar de sig ganska bra ensamma även om föräldrarna fortsätter matningen några dagar.
Om man vill följa utvecklingen kan man naturligtvis göra direktobservationer men om man vill vara mer exakt brukar man testa med olika föremål och mönster och se om ungarna t ex följer rörelser med blicken eller med hela huvudet ”optomotor responses” i olika åldrar.
En metod är naturligtvis inlärning. När kan ungen lära sig skilja på olika former, lutningar på linjer och annat?
Fåglar är snabba i sin synuppfattning så timingen är viktig. Vid den här tiden använde man ofta visselsignaler som markörer – ”Rätt val – vänta lite ska du få betalt!”.
Problemet med visslingar är att de låter lite olika beroende på hur hårt man visslar, ens sinnesstämning och annat. De blir inte så exakta som man skulle vilja.
I sökandet efter något som låter lika varje gång blev det en del roliga besök i leksaksbutiker. Där finns saker som låter. Ganska snart blev en liten groda i plåt en favorit. Om man tryckte den på ryggen och släppte hoppade den med ett klickande ljud. Den var så liten att den fick plats i handen och man kunde klicka genom att hålla den uppochner och trycka på ”foten”. Fungerade bra som markör i duvträningen.
Med min bordercollie Tove använde jag visselsignaler i gammal vallhundstradition. Jag testade grodan också och det fungerade mycket bra vid enklare övningar. Vid några kurser 1970-71 visade Tove och jag lite ”grodträning”. Kursdeltagarna såg lite förvånade ut, kanske tyckte de att jag var lite knäpp men det gjorde inget för jag är övertygat om att de nyfikna gick hem och provade. Jag minns inte varifrån idén om den klickande grodan kom men det var kul att prova och definitivt fungerande på duvorna.

Bilden är från Pinterest. Min groda hade en stor fot.

En reaktion till “Grodan och timingen

  1. Prototypen för klickerträning alltså!

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.

%d bloggare gillar detta:
search previous next tag category expand menu location phone mail time cart zoom edit close