Sniffningar, silbenen och riskerna

Näsan och nosen består av två ”lådor” avdelade med en skiljevägg. Längst upp i vår näsa och långt bak i hundens nos finns ben med hål i. Kallas silben. Ett för vardera lådan. Genom hålen går det olfaktoriska systemets nervtrådar från nosen in i hjärnan. Detta är det enda stället där hjärnan kan ha direkt kontakt med yttervärlden.
I normala fall är hjärnan skyddad genom slem och annat som gör att hålen är stängda utom för nervtrådarna. Om nervtrådarna skadas kan främmande ämnen komma in i hjärnan. I extrema fall kan hålen släppa igenom ämnen som kan vara skadliga för hjärnans funktion. Det kan vara ämnen utifrån som på ett eller annat sätt är giftiga. En positiv faktor är att man inom medicinen provar olika drivgaser som med hjälp av nässprej snabbt skulle kunna föra in t ex smärtstillande ämnen som påverkar mycket snabbare än vid injektioner eller orala mediciner.
Inom psykiatrin har man sett ett samband mellan olika missbrukare som sniffar och deras förmåga att kontrollera sina beteenden, kunna samarbeta och känna sympati. Frontalloberna sitter långt fram i hjärnan i närheten av silbenen. De har många kontrollerande funktioner och är därför väsentliga för många beteenden och självkontroll.
Hundarna.
Det kommer allt fler områden där man använder sökhundar och tränar dem på olika ämnen. En av de viktigaste funktionerna man jobbar med är att få hunden att sniffa tydligt och markera för rätt doft.
Då är det naturligtvis viktigt att veta om ämnet i den aktuella koncentrationen är giftigt eller inte. Jag är inte övertygad om att alla sökhundtränare har koll på detta. Det finns en risk för överdosering under träning när man försöker göra det lättare för hunden (vilket inte är självklart att man ska). Det är ju under träning man har den största exponeringen för ämnena.
Nästan alla ämnen kan vara farliga vid höga
koncentrationer i kroppen t ex vatten.
Inom vissa områden, som militära sprängämnen, vet man att det finns sådana som är toxiska i varje fall i ren form. I de flesta andra fall vet man inte. Vetenskapliga studier på sniffande hundar och skador saknas. Sådana studier skall i förväg behandlas av etiska nämnder och då är det svårt att få tillstånd att testa eventuella giftverkningar.
Statliga och privata sökhundsträningar pågår ändå.
Slutsatsen blir att man måste vara uppmärksam på om hundens kapacitet minskar eller om den visar ovanliga symptom som inte synts tidigare. Dessutom är det viktigt att man gör en litteratursökning på de ämnen man avser att träna hunden på.
Ett gott råd är att undvika överdosering. Ett annat skäl är att ”busarna” har pengar att betala kemister som är duktiga på att utveckla emballage som släpper igenom så lite doft som möjligt.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.

%d bloggare gillar detta:
search previous next tag category expand menu location phone mail time cart zoom edit close