Schäfern som kovallare

På 1920-talet använde min morfar, Leon, en schäfertik, Sippan, som kovallare på godset Nynäs utanför Enköping. Min mor som berättat var född 1915 och lämnade gården för att jobba i Stockholm 1930, så hennes minnen bör ha varit från 20-talet.

Leon kom från kavalleriet och gården hade många hästar och mjölkkor. Mor berättade att Leon och hunden flyttade korna ut på bete och in för mjölkning tre gånger per dag. Vid den här tiden var trådstängsel inte så vanliga utan den odlade marken och stugtomterna var inhägnade av stenmurar och gärdesgårdar eller öppna. En av hundens uppgifter var att hålla korna borta från odlingarna där stängsel saknades.

En intressant uppgift var att Leon och hunden ”gick linje” på betet. De gick från en sida av betet till en annan och sedan lämnade Leon hunden som ett levande stängsel medan han själv gick hem för andra sysslor. Efter några dagar flyttades linjen. Detta innebar att korna inte trampade ned så mycket och betet utnyttjades bättre. I dag skulle vi kalla det ”strip-betning”.

Jag har sökt efter med information om schäfer i det svenska lantbruket och uppgifter om ”linjen”. Det har inte gått så bra.

I Stephanitz klassiska bok ”Der deutsche Schäferhund in Wort und Bilde” finns en del information om schäfern som vallare/drivare. Jag har en upplaga i dansk översättning från 1924. Här beskrivs schäfern som fårvallare och att uppgiften bland annat var att hålla fåren borta från de odlade områdena. Jag hittar inget om ”linjen”.

Det har jag däremot funnit i P Johnssons bok ”Våra husdjur…” från 1919. Den handlar främst om djurhållningen i norra Skåne under några århundraden. I avsnittet om vallhundar står det lite om ”linjen”.

”Gränserna för det stycke av en för bonden varande gräsvall, som skall avbetas, utmärktes med små flaggstänger och hunden bevakar, efter herdens kommando ’Aon rande´, att boskapen icke överskrider de sålunda betecknade gränserna”.  Det verkar som att herden var närvarande under betningen.

Morfar Leon lämnade tydligen hunden ensam med korna. Tyvärr hann jag inte fråga mor om flaggstängerna. Jag vet att Leon som kavallerist var med på många militära övningar runt om i landet och antar att han fått idén av kollegor. Efter Sippan provade Leon en annan schäfer som inte alls fungerade.

Bilden är ur Stephanitz bok.

Referenser:

Pehr Johnsson. 1919. Våra husdjur i kulturhistoria, folktro och folksägen. Eksjö.

Stephanitz, v, 1924..  Schaeferhunden. Hage & Clausens forlag, Kobenhavn                                              

%d bloggare gillar detta:
search previous next tag category expand menu location phone mail time cart zoom edit close